第21章博比的礼物BobbysGift(2)
Bobbywalkedfromshoptoshop,lookingintoeachdecoratedwindow。
&hingseemedsobeautifulandsooutofreach。ItwasstartidarkandBobbyrelutlyturowalkhomewhensuddenlyhiseyescaughttheglimmerofthesettingsun’sraysrefleethingalongthecurb。Hereaanddiscoveredashinydime。NeverbeforehasasowealthyasBobbyfeltatthatmoment。Asheheldhisreasure,areadthroughouthisentirebodyandhewalkediorehesaw。Hisextquiedsalespersonaftersalespersontoldhimthatheotbuyanythingwithonlyadime。
Hesawaflowershopaiiheshopowneraskedifhecouldhelphim,Bobbypresehedimeandaskedifhecouldbuyoneflowerforhismother’sChristmasgift。TheshopowBobbya。ThehishandonBobby’sshoulderandsaidtohim,“YoujustwaithereaIdoforyou。”
AsBobbywaited,helookedatthebeautifulflowersahoughhewasaboy,hecouldseewhymirlslikedflowers。
ThesoundofthedasthelasterleftjoltedBobbybacktoreality。Allaloheshop,Bobbybegantofeelaloneandafraid。
&heshopowaheter。There,beforeBobby’seyes,laytwelvelongstem,redroses,withleavesofgreenandtinywhiteflowersalltiedtogetherwithabigsilverbow。Bobby’sheartsankastheowhemupahemgentlyintoalongwhitebox。
“Thatwillbetesyoungman。”theshopownersaidreagouthishandforthedime。Slowly,Bobbymovedhishahemahisbetrue?Nooneelsewouldgivehimathingforhisdime!Sensingtheboy’sreluce,theshopowhappeohavesomerosesoesadozen。Wouldyoulikethem?”
ThistimeBobbydide,ahemahelongboxintohishawastrue。WalkihattheownerwasholdingforBobby,heheardtheshopkeepersay,“MerryChristmas,son。”
&urheshopkeeper’swifewalkedout。“Whowereyoutalkingtobackthereaherosesy?”
Staringoutthewindow,andbliearsfromhisowneyes,hereplied,“Astrahihism。WhileIwassettingupthiheshop,IthoughtIheardavoigmetosetasideadozerosesforaspecialgift。IwasimewhetherIhadlostmymindorwhat,butIsetthemasideaafewminutesago,alittleboytotheshopaobuyaflowerforhismotherwithonesmalldime。Whehim,Isawmyself,manyyearsago。ItoooorboywithnothingtobuymymotheraChristmasgift。Abeardedman,whomIoppedmeooldmethathewaogivemetendollars。WhenIsawthatlittleboytonight,IkhatvoidIputtogetheradozeroses。”
Theshopownerandhiswifehuggedeachhtly,aeppedoutiercoldair,theysomehowdidall。